Jävlafanskapsskit...

...Ungefär så känner jag mig...
Hade så otroligt gärna velat klara av fysprovet, det var ju faktikst meningen!
Redan innan själva lyftet fick jag pröva på en kille som vägde 82 kg. Tror ni att det hjälpte? nej...
Jag klarade honom utan problem, men när det sen kom till den jävla dockan (som bara vägde 77kg), så funkade det bara inte. Jag försökte och försökte. Tog i så mycket jag kunde. Men klarade det inte. Jag hade gått in med inställningen att jag skulle fixa allt, så det var en mycket besviken som gick därifrån efteråt. Besviken på mig själv. Var rätt längesedan jag va så ledsen över en sådan grej. Visst, folk har dött. Men att gråta för något som ett prov, det har jag aldrig gjort förut.
Hur som helst, jag klarade både 2000 meter och Harres test, vilket var väldigt skönt. Att känna att jag inte var så himla kass efter allt. Jag kommer fan inte ge mig, nu ska här tränas ännu mer! (om man bara vägde några kilon till så hade livet varit mycket lättare, något jag intalar mig själv i alla fall).

Tiden uppe i Falun var överlag MYCKET trevlig! Jag bodde hos Bjärven (min bästis i högstadiet) och hade verkligen hur kul som helst. Underbart att träffa henne igen och det kändes precis som på den gamla goda tiden. Jag och Bjärven :) Tack gumman för 2 underbara dagar, du är BÄST!

Skolan går rätt bra nu, väntar på att jag skall få tillbaka en hemtenta och sådär. Jöken går också fint, skall försöka hinna lyssna på två föreläsningar imorgon. Kom lite efter i och med Falunvistelsen.

Blir till att kolla nåon Zombie film med Bobbin nu. God Natt allesammans!
Pussiluss

P.S. Jessika; jag får söka in på nytt för vårterminen 2010. Förhoppningsvis får jag göra nytt prov till sommaren. Klarar jag inte det däremot, så är jag rätt körd.... D.s