Andning

Åh så viktig, livsviktig. Min har varit lite skrupplig de senaste dagarna och det har varit svårt och tungt att ta djupa andetag. Samtidigt har det gjort ont i bröstet och jag har försökt tvinga mig själv til andetag som helt enkelt inte har velat komma. Gäspningarna har tagit över pga. syrebrist, men vad hjälper det?

Idag kände jag att det blev värre, och dessutom har det hållt på hela dagen. Tidigare har det bara varit under kvällen. Mamma bad mig ringa sjukvårdsupplysningen så att jag fick ordentlig hjälp, andning är inget att leka med. Fick kontakt med en underbar dam som verkligen gjorde stt bästa för att hjälpa mig. Vad glad man blir över sådana människor! Två timmar senare befann jag mig på jourcentralen vid universitetssjukhuset.

Läkaren var jättetrevlig och lyssnade verkligen på vad jag sa. Efter en del avklädning och kännande och tryckande här och där kom hon fram till att det var ryggkotorna det var fel på, inte själva lungorna. Skönt! Jag har nämligen fått två kotor som har hakat i varandra, vilket de egentligen inte alls skall göra, detta gör att bröstkorgen inte kan utvidga sig tillräckligt vid inandning. Inte farligt alls, men otrevligt. Borde gå över inom 4 dagar enligt doktorn.

Blev rätt nervös under tiden vilket fick mitt hjärta att slå hårt, det hela blev ju ännu värre då. Nu känns det helt okej psykiskt i alla fall, även om själva andningen inte är okej ännu. Jag är gladare i alla fall, det är viktigast!